vaknade upp ur en mardröm (världens undergång, månen kom närmare jorden och exploderade, förstörde jordens rutt kring solsystemet, vi alla frös, himlen regnade med snö och gnistrade och gaser formade mönster runt världen, det var vackert men samtidigt betydde det något så fullt med sorg och missade chanser). efter drömmen: skola, nap, gym, skins, te.

ps. hur otrolig är inte rymden? att vi bor i en 4,6 miljarder år gammal planet som cirkulerar runt en stjärna som är en miljon gånger större? såg ni hur stor månen var igår? den kommer inte vara lika nära jorden på 20-30 år.